Ett avslutat kapitel

Idag är min sista dag på RC! Det känns lite crazy med tanke på att jag upplever det som inte så värst länge sedan jag började här. Men det har gått sju månader sedan dess - crazy! Då hade sommaren precis tagit slut och allt jag visste var vad jag inte ville göra, nu börjar jag luta lite (dock lutar jag åt olika håll från dag till dag, but still!). Problemet är bara att jag är rädd för att fatta fel beslut, och jag vill inte titta tillbaka på den här tiden och känna att jag slängt bort år på något onödigt. Det västa är väl att man inte kan veta förrän det är försent.  Det är bara att ta en dag i taget, och verkligen tänka igenom ett och annat.

Okej, nu när vi alla fått en dos av ångestbloggandet, kan jag istället berätta att jag nu lärt mig att beställa vitt vin på franska. Jag känner att jag är ett steg närmare Paris!

Paris

Jag har laddat ner en kurs i franska. När vi åker ska jag vara redo!

[mentalt infogad bild på ex. Eifeltornet, Notre Dame, macarons eller en basker]


Morgonstund

Jag som klagar på nästan allt här i livet gör ett undantag, och det är hur kallt det är på morgonen. Dels eftersom jag går till jobbet, gärna i sista minuten, och därför snarare svettas än fryser. Dels därför att alla andra klagar så jävla mycket så det räcker och blir över (dessutom är jag way 2 cool 2 B mainstream). Men idag kunde jag erkänna att ja, det kändes lite småkyligt. När jag kom fram såg jag att det var minus 28 grader.

Då får man fan klaga.

Idag

Ser jag ut som en styvsyster.




Jag har även varit väldigt duktig idag! Jag har städat och rensat ut garderoben, något som visade sig vara svårare än det borde eftersom jag har stora problem med att slänga saker. Jag har även styrt upp mina viktiga papper (räkningar, lönebesked etc.) och satt dem i en pärm med olika flikar. Men för att göra det hela mindre tråkvuxet så valde jag denna pärm för ändamålet:


God natt!

Moving on




Jag sitter och kollar på screencaps från sista avsnittet av lost samtidigt som jag lyssnar på
soundtracket och blir alldeles tårögd. Det är så himla fint!

Jag är så jävla töntig.

Rapunzel

Ända sedan jag var liten har rapunzel legat nära hjärtat. Okej, det lät väldigt töntigt, men det stämmer faktiskt.
 När vi var små fick jag och mikaela hyra var sin film på fredagar. Oftast blev det Mysteriet på Greveholm (en del var), eller så hyrde en Rapunzel och den andra Den ståndaktige tennsoldaten. Detta var såklart inte disney, men en alternativ version som vi uppskattade för mycket. En grej man tänkte på, och fortfarande finns som en logisk lucka i historien, är hur någon kan klättra upp i ett torn med någon annans hår som stege. Hon måste haft en hög smärttröskel, för att inte tala om stadiga hårsäckar!
 Andra skälet till att jag älskar rapunzel - tha barbie. Ja, jag var en Barbie-nörd av rang, och lekte med dem i högre åldrar än vad jag vill erkänna. Hursomhelst så fick jag en rapunzelbarbie när jag fyllde år och hon var min allra finaste!
  

Sedan tappade hon huvudet. Jag tror faktiskt det var Mikaela som hade sönder henne..! Vi vet alla vad som händer när man försöker laga en barbie som tappat huvudet - man får en docka utan hals. Man trycker ned huvudet på halsen för att det ska fastna och violá, ett freak!

Igår såg vi Tangled på bio (jag skrev alltså inte helt opåkallat ett inlägg om en randomfilm och en barbie. synd.) och den var alldeles fantastisk! Jag älskade hur otroligt välgjord den var, alltifrån humorn till animationen till rösterna. 
Se den!!

 


Kan avsluta med en rolig händelse. Fick skakad loka över hela överkroppen ungefär två minuter innan filmen började. Jag hann inte torka innan den var slut. Inte mitt smidigaste ögonblick.