Inget konstigt!

Hej bloggen!!

Igår var Halloweenparty och jag fick uppleva hur det är att vara med i true blood. Min utklädnad (obs zombie, inte vampyr) bestod mestadels av blod:




Just nu sitter jag och skjuter upp på sömnen. Det är fantastiskt att vara ledig, men imorgon är det back to Nordmaling Resecentrum igen. Undrar hur mycket av det 17,5 kg gamla godiset som återstår efter helgen. Såhär såg det ut i fredags:



Jag tog hem 3 kg. Jag upplever pleasure blandat med äckel.

Jag ska bli bättre på att uppdatera den här skiten, kanske med lite fler bilder. Vi får hålla tummarna!



Jag ska hälsa på Herkules! På riktigt! Nästan!

Jga har lärt mig att när min mamma ringer mig och säger "Jag sitter här och kollar på resor... ska vi åka till (Insert country here)?" så ska man ta det med en nypa salt. Det är ingen idé att bli alldeles crazy-exalterad, eftersom det i 99% av fallen är ett klassiskt case of mycket snack, lite verkstad. Men denna gång verkar det bli andra bullar, och jag åker till Aten på torsdag. Fast jag åker redan imorgonkväll, eftersom ybuss tar hela natten (L)

Så det var mest det jag ville säga!

SKOJ!



Ett försök att verka djup.

Molnen springer över himlen. De bara svischar förbi, som om de hade bråttom. Var är de på väg, molnen?

Jag sitter och funderar över livet. Det är så lätt att man glider in på sådana tankar när man befinner sig i limbo. Alltså på resecentrum. Vad gör jag om ett halvår? Kommer jag plugga? Volontärarbeta? Resa? Vara arbetslös? Jobba på resecentrum? Jobba på något nytt ställe? Ovissheten äter upp mig, men jag är rädd för att fastna här. Jag vill inte fastna här.

Om man tittar länge på molnen så känns det som att de står stilla, och att jag är den som rör mig.