Right down on my friggin' head

Det känns som universum har något emot mig dessa dagar, som om all min oycka lagrats upp i väntan på att spilla över. Och nu verkar den ha gjort det. I fredags, på Pernillas födelsedagspartaj blev min ipod och mina min börs stulen, och det var bara tack vare en vänlig själ som jag fick tillbaka min börs, som låg slängd i en snödriva, utan kontanter, såklart. Men ipoden är fortfarande i händerna på nån jävlig rackare, och det känns illa. Speciellt de stunder då man verkligen önskar att man hade den. Som på bussen, eller när man är ute och går. Jag blir så jävla förbannad!
Dessutom har jag spanskaprov imorgon, ett enormt prov som inkluderar allt vi gjorde förra terminen. Som om någon kan komma ihåg det! Studieteknik kan dra åt helvete. Jag är helt enkelt ointresserad, omotiverad och framför allt okoncentrerad. En riktigt taskig kombination såhär kvällen före provet. Jag känner mig så otroligt rastlös när jag sitter med boken framför mig, men när jag försöker känna efter vad det beror på är det svårt att sätta fingret på. Är jag hungrig? Törstig? Trött? Nej, bara det att jag hellre skulle göra vad som helst annat än spanska just nu.
Fan, nu måste jag göra spanska!
Kände bara att jag ville beklaga mig lite först..

Var tar tiden vägen??

Det är verkligen den stora frågan, Jag har så himla mycket att göra, men så lite tid!
Timmarna springer förbi medan jag står och trampar på stället.

Som ett mirakel inträffat så höll min ipod hela bussresan in till umeå OCH vägen hem till mitt hus från busstationen på ett nästan obefintligt rött streck i batteri-ikonen, eller vad man nu ska kalla den. Det var helt klart positivt!
En annan positiv sak är att jag fattade det som vi repeterade på matten, så jagär inte 100% skräckslagen inför det provet, vilket är något jag verkligen önskar att jag kunde säga om spanskan. Men, nu ska vi inte gå in på mitt spanska-hat, för jag har helt enkelt inte tid!

Jag har även planer på att ta upp stickning igen (eller ta upp och ta upp, jag har aldrig hållit på en längre tid med stickning, men skitsamma) och tillverka en halsduk. Vanligtvis brukar jag sticka en femtedel (det är alltid halsdukar av någon anledning) och sedan ge upp och lägga hela projektet på is. Men inte denna gång! Detta är planen - Tjocka stickor, tjockt garn och sticka löst. Då lär det ju gå lite fortare?
Jag återkommer på den här punkten.

Imorgon är det öppet hus på midgård, och jag och Vickan ska smyga omkring uppe vid bilden och tvinga in livrädda nior i klassrummet. Jag kan ju trösta mig med tanken att de förmodligen är 5000 gånger nervösare än mig, trots min sociala fobi! Och enligt rykten skulle man få midgårdströjor också, så det är ju också en liten bonus!
En mycket negativ sak är att jag, imorgon på öppet hus, måste göra klart en jävla uppgift som jag, och alla andra, fått veta var en extrauppgift som man skule göra när man var klar med med allt annat. Och nu fick vi helt plötsligt veta att det ändrats till en obligatorisk uppgift, och man måste göra alla sånna för att få G i kursen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kommer antagligen inte hinna klart med den imorgon, och då blir det... negativt.

En annan negativ sak är att flygbiljetterna blir dyrare och dyrare medan vi står och velar. Det är stressande.

Positiva nyheter att avsluta inlägget med.... Vi fick god middag, makaroner och korv!

This is England!







Nu är det dags att kirra flygbiljetter som kommer ta oss till denna galna huvudstad i England! Jag blir verkligen lycklig vid tanken, och känner att med detta att se fram emot kanske jag kan klara av att ha 1000 stora prov som suger musten ur mig bara jag tänker på dem.

A perfect day! :) :) :) :)

Jag vaknar direkt då mobilens alarm ringer, och jag är klar i väldigt god tid. Jag går till busshållplatsen och är inte förvånad att jag är där före bussen, jag var ju så tidig. Men när klockan är fem i sju, den tid då bussen egentligen ska gå, och den inte ens har kommit till första hållplatsen, blir jag lite orolig. Och mycket riktigt, den kommer inte alls. Den skiter i att komma. Jag blir typ arg när jag tänker på det, och i morse var jag ännu argare. Det värsta är att det inte ens är första gången den gör så, i våras gjorde den typ så varannan vecka.
Här, medan jag vandrade runt i cirklar i väntan på en annan buss, sa jag faktiskt högt för mig själv "Nu kan det inte bli värre.." 
Jag borde tagit i trä!
Så, jag får ta en buss som går 20 min senare, som naturligtvis är proppfull, och naturligtvis får jag sitta under en fläkt som inte går att stänga av, så den blåser på mig hela vägen in till stan. När jag, efter vad som känns som en evighet, kommer in till stan, måste jag powerwalka som fan för att hinna till 77:an. Hela tiden besväras jag enormt av den nedsatta syn jag fått av alla jävla snöflingor som flyger i mina ögon. Otroligt frustrerande. Och det är mycket längre till Vasaplan från e4:an än man tänker!

Senare under dagen bestämmer jag mig för att vara duktig och gå på spanskan, trots att vi hade ett två timmars hål innan. men när jag kommer till lektionen så är det naturligtvis ingen lektion. Ingen lärare. Och tydligen hade arenaeleverna fått veta att det inte skulle vara lektion, för de var då fan inte där. Sånt måste man älska.

Jag ser heller inte speciellt ljust på morgondagen, det är skidor på gympan.....

eyes on the price

OKej, nedräkningen till sportlovet har börjat, och folk måste snart börja tro att jag på allvar har hakat upp mig. England är nämligen det enda jag pratar om. Men det är väl inte så konstigt? Jag är så sjukt taggad! Men, det börjar bli lite bråttom, vi måste boka typ imorgon, så ikväll blir sista anmälningsdagen, så att säga.
Jag håller även på att försöka spana efter bra band som ska spela i london då vi är där, för det skulle ju vara awesome, men hittills har jag inte hittat ett enda jävla band. Det är lite obehagligt. Jag tänker att band brukar vara svinkåta på att spela i London? I guess I was wrong.

På tal om ingenting, hur kallt var det inte igår? När jag skulle gå till bussen på morgonen klev jag ut på bron, och det var så kallt att det nästan var som det brukar stå i böcker, att "det slog emot mig". Fick en smärre chock. I skolan kunde jag inte heller undvika att lägga märke till att alla kommenterade hur stört jävla kallt det var ute, när de kom in i klassrummet. Om alla reagerar på det, då vet man att det är kallt!

So long dreamers, nu ska jag kolla upp vandrarhem!


Torsdag

Nu har jag lämnat tillbaka en biblioteksbok som jag haft sen september, jag kan inte förklara hur bra det känns att det äntligen blivit gjort. För av någon sjuk anledning har jag alltid lyckas glömma bort det faktum att boken bara var liggande på mitt rum, och då jag någon gång i november hade tänkt lämna tillbaka den så hittade jag den inte. Tack och lov kan man låna om böcker på över internet nuförtiden, så då slapp jag gå hela vägen till bibblan. Fast då hade jag ju lika gärna kunnat lämna tillbaka den då. okej, nu svamlar jag nästan. Huvudsaken är att det är gjort. punkt.

Vad är mitt problem egentligen? Jag hade tänkt hinna med hur mycket som helst idag, men nu sitter jag här och inser att det enda jag gjort idag är att vakna, gå på promenad, fika och se på TV. Vad hände med mina planer på att göra matte, göra england-research, se the office, städa på mitt rum? Okej, det sistnämnda hade jag förmodligen inte gjort även om jag haft tid, men ändå.

Imorgon kan vi enligt tradition fasa inför den underbara lektion som inleder fredagens skoldag: spanska, och en otroligt sen lunch (12.35) som kommer leda till att jag bränner pengar i kafeterian i ett försök att ta mig igenom bildlektionen utan att falla ihop av hunger. Men vi kan även längta till efter skolan, då det blir middag på stan med en massa classic people, och fem gånger gud som mamma bjöd på. Det kommer bli riktigt trevligt tror jag!

bye y'all!


Here's one for you

Rutin. Det är nästan lite otäckt. 
Vakna klockan ett.
Spendera dagen med att göra i stort sett ingenting.
Somna väldigt sent.
Vakna klockan ett.
Spendera dagen med att göra i stort sett ingenting.
Somna väldigt sent.
osv.

Det känns som att tiden går långsamt, fast sammtidigt känns det som motsatsen, att det går sjukt fort. Jag verkar inte riktigt kunna greppa det. Och lovet går mot sitt slut, så snart måste jag återfå lite tidsuppfattning, annars kommer det bli en jobbig första vecka. Men vi börjar åtminstone en måndag.

Borde kanske nämna att jag hade tänkt göra ett blogginlägg där jag skulle summera 2008 på ett kortfattat vis, men jag har inte orkat starta datorn, och nu när jag väl bloggar så kan jag inte komma på något.. jag minns ju nästan inget från i våras.. men okej, en kort sammanfattning av 2008, ingen speciell ordning:

POSITIVA SAKER ATT MINNAS FRÅN 2008
England
Coldplay + hela stockholmresan
Panic at the disco
Twilight
Patrick 1,5
I am legend
Halloween
Laguna Beach
Estetiska projektet
Umeå Open
Lost
Humorshowen
Magnus Betnér
Den där lilla ugglan
Nattöppet - vad skulle vi göra utan nattöppet?!
nästan alla skaffade lägenhet

NEGATIVA SAKER ATT GLÖMMA FRÅN 2008
Att se treorna ta studenten och veta att man har 2 år kvar..
Att vi missade minglande Timo på Umeå Open
All stress som är ett resultat av att jag alltid skjuter upp på allt
Ormen försvann
Spanska - som troligtvis är roten till all ondska här i världen, och orsaken till att jag alltid fasar för måndagar/fredagar.

Okej, en ganska dålig sammanfattning. Men det är så svårt att komma på saker, speciellt de negativa, det är nästan som jag förträngt det mesta..
2009 kommer förhoppningsvis bli ett bra år, ännu bättre än föregående, och det får gärna innehålla:

En utlandsresa (Jag ska dra med er till England, vänta bara!)
Fylla 18!
Bra skivor och serier
Många biobesök (Bio är så rätt)
Bra konserter
Och många allmänt trevliga stunder

Okej, nu har jag suttit FÖR länge med detta inlägg, nu är det nog! Nu ska jag kirra fika, sedan se the office. It's about time, really.
Förresten, Linn fyller 18 imorgon. Det är sjukt. Speciellt då det känns som om det vore igår jag fyllde 17.. Hursomhelst ska hon bjuda på mat och tårta. Inte illa!

See y'all another time, aight?